Som jag lovade i mitt första inlägg så tänkte jag beskriva vem jag är. Det här är något som jag alltid har haft svårt med, att berätta om sig själv. Den här bloggen skapade jag som en hjälp att ta mig igenom mina problem så det här blir mitt första försök till ett gladare liv.

Jag heter Elin och är 17 år och har så mycket att berätta, skulle kunna börja med alla flyttar men det skulle bli långtråkigt för dig att läsa om så istället tänker jag berätta om dom viktigaste. Jag är föd i Orsa som ligger i Dalarna men flyttade till Väster Norrland när jag var 3 månader och sen flyttade vi runt där massor. Det var jag, min mamma, pappa och 2 storebröder tills jag var runt 4 år och mina föräldrar separerade. Pappa har alltid druckit mycket (Han brukar ganska stolt säga att när han var i min ålder så var han inte nykter en enda onsdag, bra jobbat där pappa, sååååå stolt över dig...) och som jag mins det så bråkade mamma och pappa hela tiden när dom bodde tillsammans, fast kan inte minnas att dom bråkat så mycket annars. Enligt mamma så bråkade dom ofta om pengar, pappa tyckte tydligen att det var onödigt när mamma köpte saker till hemmet eller mat. Han har alltid jobbat som kock och har därför alltid ätit på jobbet så han har aldrig varit så beroende av mat hemma så han tyckte att det räckte med att han fick mat sen att mamma hade sig själv och tre barn att matta var bara onödigt för pengarna ville han ha att dricka för. Det var hennes historia och fast det låter lite som han så vet jag inte vad jag ska tro längre. Kanske är det för att jag innerst inne önskar att han en vacker dag skulle dyka upp utanför min dörr och be om ursäkt för hur han har betett sig dom senaste 17 åren och faktiskt börja bete sig som en pappa. Haha som om det någonsin skulle hända... Anledningen till att jag inte tror henne helt är för att Veronica (kommer till vem det är senare) sa till mig att mamma var otrogen mot pappa, vilket förklarar hatet pappa hade mot sin gamla suparkompis Magnus (som senare blev min halvsysters pappa, att mamma aldrig lär sig). Historian jag fick höra var att Magnus var skyldig pappa typ 100 spänn och det fulaste vara att jag trodde på det då fast jag vet nu att pappa aldrig skulle slå sönder någons fönster för 100 spänn. Okej känns som jag kommer av mig lite här så tillbaka till min historia, inte deras. Jag och mina bröder Pontus (den äldsta) och Linus bodde hos min mamma och pappa fanns inte där så mycket, åtminstone inte som jag minns. Fast det ändrades sommaren innan 4an om jag minns rätt. Jag har jätte svårt att komma ihåg när saker och ting har hänt för hela mitt förflutna har flyttitt ihop till en ända klump. För första gången sen jag var 4 år skulle jag bo med min pappa, Han hade en liten 2a inte så långt ifrån mamma och jag minns inte hur det gick till eller varför men jag flyttade till pappa. Jag vill minnas den tiden som den bästa i mitt liv och trots pappas alkoholproblem så skötte hans sig förvånansvärt bra, nästan bättre en mamma (fast det skulle jag aldrig säga till henne) Han betedde sig faktiskt som en pappa, sa åt mig att borsta tänderna innan jag gick och la mig och inte vara uppe för sent och för dom flesta som läser det här är det kanske inte något speciellt men för min pappa så var det väldigt mycket, mer än vad någon förväntade sig av honom.  Han gick inte heller ut och drack när jag var hemma fast han drack hemma istället och jag visste alltid att när jag åkte hem till mamma skulle han ut på krogen och jag visste redan vid den åldern att han skulle dricka och spela bort för flera tusen per kväll så jag hatade alltid att åka till mamma på helgerna. Jag trivdes väldigt bra där och bodde där nästan hela 4an och under den tiden började pappa träffa Veronica vilket skulle förstöra resten av mitt liv, hon har funnits i det dom senaste 7 åren och tror att hon vet allt som har hänt i pappas liv och hon älskar att berätta saker för mig, saker ett barn aldrig skulle behöva höra. Hon har erkänt en gång att hon pratar med mig om saker för att hon inte har några vänner kvar och ibland tror jag att hon glömmer bort att jag bara är en tonåring och ingen jävla vuxen. Jag flyttade tillbaka till mamma för att jag skulle få en hund av henne och såklart hade Veronica sina åsikter om det med, kan hon aldrig låta mig vara glad över min familj, nä hon ska säga negativa saker om varenda än. Den kontakten jag hade med pappa då skulle jag aldrig få tillbaka igen. Om jag bara hade vetat vad som väntade hos mamma, allt blev bara kaos och det gick inte en dag som jag inte var ledsen och hela den här perioden så låg jag bara i mitt rum med lampan släckt och lyssnade på musik (Takida hjälpte mig igenom den här perioden väldigt mycket och jag drömde att jag kände dom). Jag förstod inte då att jag var deprimerad men nu när jag ser tillbaka på det är det en självklarhet, jag levde i en värld som jag hittade på själv. Strax innan jul år 2007 berättade mamma något som skulle ge mig en anledning att fortsätta leva, jag skulle få en syster! Som 11 åring tjej med 2 bröder var det en jätte stor grej för mig, jag hade länge önskat mig ett mindre syskon. Och gissa vem mamma tyckte skulle bli den perfekta pappan om inte en till alkoholist för hon tyckte ju att det gick så bra med den första! Magnus bodde i huset bredvid oss och hade gjort dom senaste 3 åren och under dom åren hade mamma varit mer hos honom än hos oss, hon sov hos honom vare natt och det var alltid där man förväntade sig att hitta henne. Pontus hatade Magnus mer än allt annat och jämt när vår hund Felicia (som tyvärr är död sen några månader tillbaka) hade varit där så duschade han henne i parfym för Magnus rökte jämt inne och när min lillasyster Julia föddes vägrade Pontus (han har autism) att vistas i samma rum som henne för att det var Magnus unge. Jag tror att det tog ett halvår innan han rörde henne för första gången fast det släppte sen och nu skulle han dö för hennes. Sommaren innan 7an började mamma och min moster prata om att flytta till Skåne (dom är födda lite utanför Lund) och i början av september flyttade vi dit. Linus vägrade flytta med till Skåne så han flyttade hem till pappa för första gången, han hade aldrig varit i lägenheten som pappa hade bott i i över 1 år, inte Pontus för den delen heller. Det hade bara varit jag som åkt och hälsat på pappa ibland. Så Linus fick ta mitt rum hos pappa medan resten av familjen flyttade 90 mil, vår redan splittrade familj blev mer splittrad och det jag saknar mest var att bo nära kusinerna. Mamma och familjen flyttade ner på fredagen med alla sakerna men jag åkte ner på söndagen med min farmor och hennes man som ändå skulle ner över. Jag hade aldrig varit i Skåne förr och helt plötsligt stod jag där, allt var så annorlunda och redan nästa dag skulle jag börja på en ny skola och få nya vänner. Det tog ca en månad med många olika personer innan jag kunde säga vilka som var mina riktiga vänner. Nu har jag bara kontakt med en av dom, kanske inte den bästa kompisen man kan ha men det skiter man väll i. Han heter Dennis och ni kommer säkert få höra mer av honom i framtiden men inte än haha sucks to be you! :P I Skåne trivdes jag inte bra, förstod aldrig riktigt varför då. Pappa flyttade ifrån Veronica när jag bodde där och jag läste om det på facebook, Veronicas facebook! Nästa dag kom mamma och pratade med mig, berättade att Veronica hade ringt och att dom skulle flytta ifrån varandra men jag väntade på att pappa skulle berätta något. Jag väntade i flera månader på att han skulle ringa och jag kommer ihåg så väll när han äntligen ringde, efter flera månaders tystnad. Jag satt på donken med en kompis och hennes mamma när jag såg att han ringde och jag frös till, jag ville först inte svara och kanske hade det varit bättre om jag aldrig hade gjort det. Allt han sa var ifall jag var med mamma för hon svarade inte när han ringde och när jag sa att jag inte var hemma sa han bara att jag borde ringa lite oftare. Det är ett under att jag inte bröt samman där mitt bland allt folk och jag fattar inte hur jag lyckades att hålla mig från tårar. Väntade i vad som kändes som en evighet då på att få höra dom 2 meningarna. Ca 5 år senare och han har fortfarande inte berättat för mig, inte för att han behövde sen men ändå, jag är trots allt hans enda dotter men jaja vad betyder det? Tydligen ingenting. Jag var sur, vad säger jag, jag är fortfarande sur för det men ändå lyckades jag luras när jag hälsade på pappa den sommaren. Pappa hade precis fått sin nya lägenhet och han skulle renovera den och i en hel vecka skötte hans sig så bra när han höll på med lägenheten och jag tänkte tillbaka på den tiden då jag bodde hos honom och allt var så bra som det någonsin har varit i mitt liv så som den idioten jag var så valde jag att flytta tillbaka till pappa. Den här gången var det jag, Linus och pappa i en 2a men det ordnade vi med att Linus fick sovrummet, pappa som i vardagsrummet och så byggde han ett rum åt mig i förrådet, vilket passade deprimerade Elin jätte bra för det fanns inga fönster, mörkt precis som jag vill ha det. Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur dom 2 åren var så jag tänker hoppa över dom just nu och gå vidare tills då jag gick ut 9an och kom in på en skola i Norrköping. Ännu en lång flytt för mig men den här gången gjorde jag den ensam, fast jag fick 5 underbara kompisar med mig på resan och dom är min familj nu. Jag tänkte avsluta här nu med en låt som betyder väldigt mycket för mig och speciellt nu när jag försöker ändra på mitt liv, det är kanske inte allas musikstil men lyssna på texten och har du minsta lilla hjärta så kommer du inte ångra det :)

Blogga, jag? Skulle någon säga till mig för 1 år sen att jag skulle ligga i min säng en lördagskväll och blogga så skulle jag bara skrattat och säga att måste vara något slags skämt. Men nu ligger jag här och skriver mitt första blogginlägg någonsin. Det här är något helt nytt för mig men jag tänkte ge det en chans. Jag vill inte ha en typisk blogg, du vet såna som skriver om mode eller om hur dagen har varit och lägger ut massa bilder. Jag vill ha en blogg som beskriver vem jag är och där jag kan uttrycka mina känslor. Så ifall du bestämmer sig för att följa min blogg så kommer du läsa om en 17-årig tjej som har flyttat hemifrån och som kämpar med depression sen tidig ålder och många av dom problemen som medföljer. Jag har inte listat ut en riktigt hur bloggandet fungerar så vet inte riktigt hur jag ska börja och avsluta dom här men tänkte göra ett separat inlägg där du kan få läsa mer om mig och vem jag är. Hoppas att åtminstone någon läser det här och kanske kan jag få en person att känna att han eller hon inte är ensam. Haha hur avslutar jag nu? Hejdå I guess//Elin